Den här dikten fastnade jag för,

Nu bärgar bonden sin säd och gröda

och sommarn sjunger sin svanesång. 
Och svalor, mätta av sol och föda, 
begrunda livet och tidens gång, 
där de på dallrande trådar skockas, 
när skördefolket till åkern går. 
Från svala skogen, där bären plockas, 
barnsång och jubel vårt öra når.

När solen sjunker och kvällen skymmer 
dunlätta dimmor i dalen stå, 
ock skördefolket fritt från bekymmer 
från dagens mödor mot hemmet gå, 
då röker rian vid insjöviken, 
och månen brinner vid himlens bryn, 
då blommar tjusande romantiken,
i unga hjärtan runt om i byn.

Se hela dikten här.

av Joel  Granvik       född 2 nov 1892 i Terjärv, död 13 januari 1959 i Vasa 

Vissa ändringar kan komma i framtiden beroende på om behov finns för ny meny mm.
Tidigare  inlagda dikter mm här.