På dagens runda dök det bland annat upp en Nötväcka och en Kråka, dessutom är det mycket insektsspår av diverse nedbrytande insekter. Därför försiggår skogens nedbrytning verkligen som ett resultat av dessa organismers aktiviteter i naturen.

Jag gick i dag den lilla rundan i Bäcklösa Natura 2000 reservatet, det närmast hem. Jag börjar med att gå ner till Bäcklösa bäck för att därifrån följa den så väl anordnade och fina gula stigen. Men det blev även några små avstickare ut i spenaten framförallt för att komma in på djurens små stigar.
Någon hade hängt upp en talgboll utmed gula stigen åt småfåglarna. Vid denna talgboll finner jag  en Nötväcka som idogt hackade i sig av denna talgboll, samtidigt som den dessutom noga vakade över området. När jag avlyssnar skogen var det väldigt lite fågelkvitter här, men efter en stunds lyssnande så hör jag några väldigt ljusa och svaga stämmor pipande uppe i träden. Senare hör jag även de mer förekommande fåglarna längre upp i skogen, såsom Talgoxe och Blåmes. Samt en del andra i övrigt för mig oidentifierade läten.

Orörd skog

Eftersom även detta är en orörd skog sedan en tid så ser man även här hur en nedbrytning samt föryngring ständigt pågår sida vid sida. Vindarna blåser och “huffar och puffar” omkull träd som är svaga på något vis. Stam eller rotröta är här vanligt förekommande. Hackspetten hjälper omedvetet till och barkar av träd som är insektsangripna. På detta sätt får hackspetten sin nödvändiga föda och håller därför även insekterna i schack. Djurstigarna är förmodligen mest rådjur som ju har sina stråk som de återkommer till. På ett ställe fanns flera barsparkade fläckar, kanske var det råbocken som sparkat upp dessa.

I utkanten av reservatet satt en Kråka och kraxade i en talltopp. Så klassiskt att kråkan sitter och spanar i talltoppen, men det var nog den högsta punkten i närområdet med bra utsikt. Den lättade från talltoppen efter en liten stund och for in mot Gottsunda.